Alla bygger i trä

Idag var jag på ett seminarium om träbyggadet i Sverige. Jag hade förhoppningar att få ut mer, men det var inte så mycket att ta till sig. Det kom liksom inte fram något nytt.

Alla satt kvar till slut, eftersom programupplägget var sådant att Maud Olofsson fick prata sist. Det ville man ju inte gå miste om. Och hon talade rätt skönt ut från hjärtat, fast med politikerretorik. Hon var en av de få som pratade om haptik och känsla, doft och att Sverige är lika med trä och skog. Man känner sig hemma i skogen, osv. Mycket fint.

De andra var nästintill allihopa tråkiga: Det handlar om ekonomin. När det var billigare att bygga i trä så valde man att göra det. Tyvärr befinner vi oss precis där vad gäller arkitekturen. Deprimerande.

Alltså gick jag ut med min käre kompis Nadia och försökte hitta minglet från möbelmässan, men när vi till slut hittade alla, var det för sent. Trötta utan like åkte vi hem.

Om man nu sammanfattar dagen så får det väl se ut så där:
Trevligt - att träffa Nadia
Tråkigt - att kasta bort 6 timmar på ett onödigt seminarium
Kallt - att springa runt på stan
Roligt - att fått lyssna på näringsministern
Trött - efter att ha varit ute igår också
Synt - att det fina, nedsatta skorna på NK var ojämna i färgen. Så jag slog inte till. Men hej, som tröst kanske man bör äta detta i helgen:

I massor!
Godi godi godi, mums.
Semlor finns inte i Tyskland, men det som kommer närmast semlan är väl Fastnachtsküchle (någotslags sockertoppat bulle, men fyllningen består av luft - fördel: färre kalorier!) Det får bli dagens tyska ord.