Vilken känsla

Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det. Det är som om himlen kom ner på jorden. En känsla av ren lycka.

Någonting fantastiskt har hänt. Jag har fått en egen toastol. Jepp, det är sant.

Okej, okej. Den är inte komplett, det saknas toalettsits till den, men eftersom den är alldeles ny och fräsch och ren går det faktiskt att använda den. Och dessutom fungerar spolningen - något jag inte förväntade mig, med tanke på vad som gick snett innan. Men vattnet rinner, rinner av och fylls på igen. Alltså invigdes den.

I övrigt: Jag får nog vänta tills på måndag, kanske tisdag kväll tills jag kan använda min dusch. En spännring fattades. Väldigt konstigt, när man har sett att duschblandaren kommer fabriksmonterad och hel i ett stycke. Att spännringen fattades beror nog snarare på att rörisen tyckte att min blandare var fin och började bygga isär den på dagarna när jag - helt aningslös - befann mig på jobbet. Möjligen passade spännringen på en annan, billigare dusch eller hemma hos rörisen själv. Så fick jag ringa Vola och säga att det var märkligt, men spännringen nr VR276 fanns inte med i paketet.

Så den levereras under måndag/tisdag.

Handfatet är värre. Där har entreprenören levererat en helt annan modell. Utan att fråga mig. Tydligen har den modell jag beställde utgått under tiden de slarvat med tidplanen för mitt badrum. Och helt enkelt beslutades att jag ska få ett annat. Tur att jag såg det innan de hann montera något och nu är handfatet på väg tillbaka till Bråmölla och mitt, troligen det sista exemplaret i hela Sverige, på väg hit. Samma sak gäller min wc-sits. Där kom ju bara en fantig lastversion av den hårda, dyrare sitsen jag valde. Tyvärr dröjer det minst till på onsdag.

Vilken vecka, sa de inte.

Men vad gör det när man kan sitta på sin egen toastol och njuta av sitt, nästan färdigkaklade, badrum och fundera över vilka mc-killar man anlitar för att få rättvisa för all lidandet man har fått stå ut med. Man kan också fundera över alla skador man har kvar i sin lägenhet och när de kommer att bli åtgärdade. Eller så lägger man märke till alla småfel som har gjorts, och som antagligen går igenom besiktningen i alla fall. Men man slipper klämma ihop när man ligger i sängen, inte ens riktigt nyvaken, och är redan kissnödig, fast klockan är bara 5 på morgonen och man vill inte ta på sig sina gamla kläder och springa ner fem trappor utan hiss. Och upp igen. Det räcker med att duschen är kvar där nere. En gång per dag blir det dusch. Inte ett enda gång mer.

Ett kungarike för en egen toa. Scheissegut!