neråt

Hej!
Dagen började så fin (se bilden) och slutade rätt illa med en 2-1 förlust.

Men det är inte det som stör mig mest idag. Det är folk som har ansvar för personal och sköter sig inte. Det där är rätt känsligt och svårt. Man kan förstöra så mycket mer än vad man tror. Jag vet inte om det är rätt att berätta här, så jag vågar inte. Okej, jag vet. Ingen fattar nånting.
Jag vill inte avslöja några namn eller företag, så låt mig förklara så här:

Jag år ordförande i min förening. Det har i viss mån med persnalpolitik att göra. Jag ansvarar för ett gäng som engagerar sig i huset. Bra människor. Och det innebär även att jag måste se till att de trivs med sina uppgifter i styrelsen. Och så ansvarar jag i vis smån för huset och alla som bor här. Det är klart att man engagerar sig i allas frågor och problem så långt det går. Just nu, så där efter stambytet, har det kommit fram vem i huset är gnällspik och vem som respekterar oss. Vissa hatar man, andra tycker man om. Ändå så måste jag behandla alla likadana. Tänk om någon flyttar härifrån och berättar dumma saker om vår förening. Det kan kännas som en omöjlig uppgift att ha med alla i båten, att alla talar gott om föreningen. Värdet av lägeheterna hänger i viss mån även på stämningen i huset. Jag tror att det kan synas utåt. Så jag måste värna om "min" personal och mina grannar. Jag kan liksom inte spela gud och bete mig som en etiskt fullständigt inkompetent person.

Nån sa på styrelsemöte igår att något negativ väger 10 gånger mer utåt än något positivt. Det ligger något i det.

Det som jag fått höra idag på jobbet, personalpolitik, var hårresande. Jag vill inte bli en sån, ifall jag nånsin kommer upp i den psoitionen. Tveksamt. Men jag vill vara god.

Här kommer bilden på den fina morgonen, där världen fortfarande var i sin ordning. Visst var det fint med ljuset, stämningen, isen, båtarna?!